Björklinge kyrka 10 juli 2022

Matti Andersson är accordeonist utbildad vid musikhögskolorna i Göteborg och Stockholm med en Konstnärlig Masterexamen från 2014. Han spelar regelbundet med violinisten Nils-Erik Sparf, har varit medlem i Lars Hollmers konstellation Utsikter i sex år samt medverkat som solist i många olika sammanhang.

Per Valter Johansson är basist. Han studerade på Musikhögskolan i Stockholm 1975–80, har varit verksam som musiker i många skiftande sammanhang och medverkat i otaliga skivinspelningar, samt tv- och radio-program. Per är sedan 1986 anställd vid Musik i Uppland och är medlem i Trio X of Sweden vars signum är gränsöverskridande musik och spännande samarbeten.

Önskan

Om du har en önskan
att förändra allt
dela den med någon
som lever utan hopp

Om du bär en dröm
om allas samhörighet
ge den till någon
som ensam förtvinar

Om du äger en tro
som kan förflytta berg
låt berget vara
och gå med din styrka
ut i mörkret

...

Dagar

Det måste
finnas dagar
då ingenting händer
då kraven faller
och ingen räknar
vad du gjort
eller inte gjort

Det måste
finnas dagar
då tankarna vingkläds
då det etablerade inte gäller
och igen bryr sig om
vad du bejakar
eller förkastar

Det måste finnas dagar då bara du är viktig
då relationerna vilar
och ingen frågar vart du går eller inte går
...

Det som finns
utanför
kan bli synligt
och förändras
Det som är
innanför
kan bara upptäckas
och bli till
...

Vi är här
för att skydda
varandra
aldrig kräva insyn
eller åtkomst
Den innersta ensamheten
är den yttersta förutsättningen
varje gång
vi närmar oss
varandra
...

stor
är min oro
vilsen
är min sorg
ordlös
är min bön
oändligt
är mitt hopp
...

Tre
fästen
behövs
för att leva
det första förankrat
i allt som blev
det andra i nuet som är
det tredje sänkt
i framtidens oändliga ovisshet
...

Vördnad
ödmjukhet
respekt
har ingen framgång nu
det vassa vinner
Allt som är ömtåligt
trampas sönder
under
hårda ord
...

Vi är inte ensamma
om framtiden
inte alls
vi delar den
med allt som finns
Vi är inga
främmande kroppar
i tomrum
vi är gnistrande
speglar
i en oändlig mosaik
...

Jag är på resa
och som alla andra
runtomkring
saknar jag returbiljett
utanför
fladdrar livet förbi
flyktigt och otåligt
här är lugnt
helt stilla faktiskt
en plötslig
ofrånkomlig paus
mitt i allt
...

längst in i november
finns ett ljus
längst in i mörkret
en öppning
längst in i förtvivlan
finns ett liv
längst in i slutet
en början
...

Så länge
källan finns
hittar varje bäck
till havet
Vrider
vänder
börjar om
Så länge
kärlek finns
hittar varje liv
sin väg
...

Det
finns
ingen vila
utan rörelse
ingen tystnad
utan ljud
Det finns
inget mörker
utan gryning
ingen död
utan
liv
...

Ingen
räcker till för allt
jag närmar min
nollpunkten
platsen
där ingenting finns
Det är en öde trakt
men inte
övergiven
det är ett rum
där allt
blir
till
...

Allt
fortsätter
som vanligt
och inget är sig likt
också jag
fortsätter
som vanligt
Allt
förändras
som alltid
och allt är sig likt
...

allt
jag gör
har ett stänk av ingenting
redan innan
är det mesta över
och den mening som fanns
är plötsligt borta
ändå lever jag
och vill leva
ingenting
får någonsin
hindra mig
...

Evigheten
finns
i min kropp

i
cellernas
minsta beståndsdelar

och atomernas
innersta rum

Det som
alltid
har funnits
sedan allt blev till

Evigheten
i
varje andetag

...

Innanför oron
finns en plats

som ljuset aldrig överger

När det skymmer
tar vi oss dit

stannar där över natten

vakar
tills morgonen är här

...

När jorden
gråter
syns inga tårar

hörs ingen klagan

men vid varje steg
ryggar

marken
tillbaka

...

Gå varsamt
där du
tar dig fram

Rör
vid det du möter
som om det är heligt

Fall på knä
inför livets
oändliga skörhet

Din tid
på jorden
är bara ett skimrande nu
i allt

...

en
flyktig yta
kan spegla
himlen

ett
hastigt möte
ett liv

...

De
skira löven
växer
som tårar

jorden
orkar inte mer

vi som befolkar
den orkar inte mer

luften och vindarna
orkar inte mer

De
tunna bladen
vädjar
till oss

...

Ibland
behöver vår ensamhet
ett alldeles eget rum

inte avskilt
utan mitt bland alla andra

En närhet
utan frågor

en bekräftelse
utan svar

Ibland
behöver vi
få ha oss själva
ifred

...

Jag har slagit läger nära din ensamhet

Jag vet att varje försök att ta sig in

är respektlös och omöjligt

Jag väntar strax utanför

väntar tills du är här

...

När jag ger upp faller jag handlöst och någon annan tar över

När jag släpper taget blir händerna fria och jag en del av det nya

...

Det är små ojämnheter som får glas att spricka

Den som tål allt är utan liv

Det är sprickorna som gör det möjligt att leva